Mamma sjöng på den där sången, "I en sal på lasarettet".

Det var jag fast i ett sovrum i ett nybyggt hus.

Hon kunde inte mer än en vers.

Jag tog också slut efter en vers.

Herren hade lagat soppa med bröstmjölk.

Min bror protesterade ljudlöst med skeden som kvävdes. Hans magsaft brände hål i köksbordet.

- Det är vår mjölk, viskade han.

- DET ÄR VÅR MJÖLK, förlöjligade Herren honom.

Kuddarna luktade jämt Herrens lårklibb.

Jag försökte torka av skinndynorna med en disktrasa men

då luktade dom bara lårklibb blandat med dillpotatis.

Och fastän huset var nybyggt och mamma var nykär kunde jag inte glädjas.

Det var ju inte riktigt som jag hade tänkt mig.

Från att gå till att ha varit storasyster till ett styck lillebror till att bli mamma till tre styck sköra lamm.

- Ni får inte äta mer än EN portion! befallde han.

Maten kunde ju ta slut.

/Frida