Dag 8- Ett ögonblick

Sjukt jobbig uppgift. Hur ska man någonsin kunna komma ihåg ett ögonblick? Vill gärna skriva något fint men det går inte. Kanske när jag föddes. Det måste nog fan ha varit den bästa dagen i mitt liv.

JO

NU KOM JAG PÅ

Det var i våras, kanske en vecka innan skolavslutningen. Jag, Rebecca och Susanna satt på Fenix uteservering och något bord ifrån oss satt Joel och Christina. Det var sådär ljumt vårväder och pirret i magen inför sommarlovet fanns där. Jag skulle gå på toa, men när jag kom in och såg på mina vänner ut genom det stora fönstret fick jag den starkaste, mest otydbara känsla i hela kroppen. Än idag kan jag inte förstå den riktigt, men om jag med ett ord ska beskriva den får det nog bli vemod. Jag kände hur mycket jag tyckte om alla fyra, och hur fina dom var och att Susanna snart skulle stanna i N.Y. bidrog nog till min fladdrande kroppshumör. Det var mest vackert, med solen och lyckan bland ungdomarna runtomkring. Behöll känslan i min kropp på tåget hem, jag har till och med tillägnat en hel sida i min dagbok just denna händelse.

/frida