Dag 4- Min första kärlek

Marco hette han. Vi började prata på en internetsida sommaren -07. Jag hade aldrig varit kär förr, inte ens förälskad. Efter ett tag började vi ringa varandra. Allra första gången vi pratade i telefon pratade vi i sex timmar, från 00:00 till 06:oo. Det var sommarlov och vi såg solen gå upp tillsammans, fast i två olika städer i Sverige. Jag dygnade den dagen, och åkte in till stan för att köpa ett annat kontantkort så att vi kunde ringa gratis till varandra.

Sen skulle han åka utomlands en månad. Först till sin släkt i Chile, sen till Spanien. Vi hade bestämt att vi skulle träffas så fort han kom hem. Han ringde mig från Chile en gång, och jag var så glad över att höra hans röst. Bara några dagar efter att han hade kommit hem tog han tåget ner hit med sin pappa, för båda våras föräldrar var oroliga då vi ju aldrig hade träffats irl. Jag, Marco, mamma och hans pappa (som också hette Marco) åkte ut till Sparrsjön och där, i vattnet, stod jag på Marcos fötter i säkert en timme, och vi kysstes och pratade och kunde inte få nog av varandra i sommarvärmen och det ljumna vattnet.

Så började den dittills lyckligaste tiden i mitt liv. Under 9 månader hann vi:

. Kyssas oräkneliga timmar, om jag skulle lägga ihop alla kyssar jag fått sen dess skulle jag förmodligen inte komma upp i samma antal.

. Måla på varandras nakna kroppar.

. En gång skrev Marco en novell baserat på hur vi träffades, och vann skolans tävling med den. Sista meningen var "Och det hade aldrig varit så lätt att andas...". Det brukade vi säga till varandra.

. Ha så intima stunder. Vi var så nära varandra.

. Gå på väldigt många bio. När jag var i Stockholm brukade vi få pengar av hans föräldrar, så vi åt först på resturang och gick sen på bio.

. Vi brukade låsa in oss på toan och sminka varandra. Det var lika kul när han sminkade mig som när jag sminkade honom.

. Gå på en HIMkonsert tillsammans, på Alla Hjärtans Dag. Fatta att det var romantiskt, då vi båda var stora HIMfans!

. Han lärde mig hur man plankade på tunnelbanan, en gång fick jag ett blåmärke, typ 10x10cm för att jag ramlade över en spärr.

. Gå upp och nedför backen i Blackeberg tusen miljoner gånger.

. Äta jättejättemycket choklad och sen kyssas.

. Sitta på fik och kyssas.

. Och alltid, alltid gråta på perrongen när någon av oss skulle åka hem. Som tur var hade SJ så många förseningar så ofta fick vi några extra timmar med varandra, och pengar tillbaka för biljetter.

Jag är så glad att det var han som var min första kärlek. Jag är också glad, och stolt, för att det går så bra för honom nu. Hans band finns bla på Spotify: Epelectric – Founded , så lyssna gärna, för det är bra musik!

/Frida