spookyhookyho

Igår var jag på seans. Ni vet, en tillställning i ett mörkt kusligt spökhus där grejer flyger tvärs över rummet och konstiga läten och röster kommer ur mediumets ofrivilliga mun!!! SCARY Y Yyy

....det är just dessa fördomar som de flesta av oss har. Även jag, innan jag hade varit med om det.

Detta var dock inte min första, jag hade varit på en för ett halvår sen på en hälsomässa, då bara en timme. Denna gång tre timmar.

Vi anlände till ett litet hundpensionat ett par kilometer utanför Malmö. Det var skymning, och när jag förstod att vi skulle befinna oss i denna gamla herrgård och inte i en lokal mitt i stan, uppstod mina fördomar på nytt. Påminde inte detta lite för mycket om en klassisk amerikansk rysare..?

Väl framme steg vi in genom dörren där det satt en kvinnan som ägde gården (säkert en ond häxa..) och en man som jag visste också var medium (inte konstigt, hans ögon såg till hälften döda ut..), för att ta betalt. Jag frågade var toaletten var belägen, och fick svaret att om jag korsade gården och sedan steg in genom glasdörren (säkert med stänk av blod) så skulle jag se WC:n.

Jag gjorde som jag blev tillsagd och möttes av det stiligaste badrummet jag någonsin befunnit mig i. Att titta i speglarna var dock en utmaning, då jag var rädd för att inbilla mig otrevliga syner..

Intro, done.

Rummet där seansen skulle utspela sig var inrett med soffor och färgglada draperier längs väggarna, med budskap skrivna på sig, såsom "Harmoni", "Medkänsla" och "Kärlek". Längst fram, på ett podie gjort av slitet trä, fanns ett femtiotal olika ljuslyktor och skulpturer med rinnande vatten och rök. Känslan av att vara med om något andligt hade dom verkligen lyckats skapa.

'

Mediumet, Ann, började lättsamt småprata med alla i publiken. Vi var cirkus 40 stycken, mestadels kvinnor i medelåldern men även en och annan man. Jag var yngst.

Till en början kändes det mest som en standupshow. Ann var skämtsam och hade en påfallande karisma. Hon drar skämt som både känns naturliga finurliga förbjudna och barnsliga. Plötsligt

DAM DAM TADAAAAAAAAAM

tystnar hon.

Spejar, spanar ut mot oss, de ack så ängsliga "dödliga". Vem vem vemvemvemvemmmm ska hon välja FÖRST??, denna tankeställningen kretsar runt i alles huve.

Ann väljer en kvinna med svart polotröja och ett guldhalsband. Eller nej, jag ljuger för er. Först pratar hon med ett par styckna, men dessa minns jag inte särskilt väl och kan därför inte återberätta på ett trovärdigt vis.

För att återkomma till damen i svart. Ann säger att hon känner värme. Kärlek, den varmaste, mest innerliga kärleken. Kvinna-Man-kärlek. Hon säger att hon vill krama, ja även kyssa, kvinnan i svart (som vi kallar Britta), men att även hon som medium faktiskt har gränser (här skrattar alla lite gott).

Ann säger att mannen är stilig. Lång, skarpa drag och dyra kläder. Han pratar genom Ann, och säger till Britta "du har fortfarande de vackraste läpparna i världen, älskling". Britta skrattar hjärtligt till, och nickar igenkännande. Precis så brukade han säga när han fortfarande var vid liv. Ann börjar sjunga en sång som var deras sång, vilket gör Britta rörd och tårögd. Denna mannen var tydligen en hängiven whiskeyanhängare får vi veta, när Ann sätter sig ner i en ledig fåtölj och mimar ett whiskeyglas i ena handen och en cigarr i den andra. "Om ni någon gång fick besök av bekanta som inte visste hur man skulle föra sig när det gällde whiskeymanéer, som inte visste hur det skulle luktas, sippras och avnjutas, rynkade han ogillande med näsan." (Britta skrattar så hon gråter, eftersom Ann berättar på ett komiskt sätt, som att hon verkligen känner denna man och att hans whiskeyintresse var något Ann och Britta pratade om som goda väninnor)

"Denna mannen ville verkligen inte lämna dig, men det fanns inte något han kunde göra. Han var tvungen att gå. Jag känner, jag VET, att när ni väl möts, det dröjer länge till, men NÄR ni gör det. Oj oj oj... Det kommer slå gnistor!"

Ann berättade också väldigt personliga saker om Britta, som att hon väldigt ofta lagar köttfärslimpa och att hon stryker sina strumpor.

Andasandasandas!! 1!

puhhh

En annan kvinna fick veta att Ann såg hennes mormor sitta bredvid henne. Vi kallar kvinnan Elin. Elin hade sin mamma med sig också, alltså mormoderns dotter. Ann berättade att det var mormodern som hade lärt Elin flera barnramsor och visor, vilket Elin hade glömt men nu log åt. Ann berättade vad mormodern sa till henne och fick mamman att minnas flera saker som hon hade lagt åt sidan, minnen som åter blomstrade.

Det lättsamma tog en vändning när Ann sa till Elin att hon inte ska vara så hård mot sig själv. Ann sa att det fanns mycket psykologi och mänskokännande kring Elin, och gissade att hon jobbade med människor på något sätt, möjligtvis lärare. Det stämde, Elin var lärare. Ann ville övertyga henne om att hon var bra som hon var, att hon dög, och att hon inte skulle låta sina kollegor frysa ut henne. "För du är duktig på det du gör, vännen. Och du borde bära pärlhalsbandet din mamma har från din mormor oftare. Piffa upp dig mer, och le oftare."

Jag önskar jag kunde få er att se detta framför er och förstå det fantastiska, fenomenala, men det är besvärligt då jag omöjligt kan få er känna de intensiva känslor och beundringar för Ann bara genom att läsa en text.

Men jag hoppas ni har blivit sugna på att testa seans! Istället för att gå på en bio nästa fredagskväll, gå på en seans. Det kostar bara tjugo kronor mer!

(förrestenärmittskrivbordklarmålat):