"Lusten till förstörelse är också en skapande lust"- Michail Bakunin

Anarkismen är i själva verket både skiftande och föränderlig, och i historiens perspektiv ter den sig inte som en framvällande flod som flyter mot sitt ödeshav (en bild som mycket väl kunde tillämpas på marxismen), utan snarare som vatten som sipprar genom en porös jord och än för en tid bildar en stark underjordisk ström, än samlas till en virvlande göl, droppar genom skrevor, försvinner ur sikte och sedan åter dyker upp där rämnorna i samhällets struktur erbjuder den möjlighet att tränga fram. I egenskap av doktrin förändras den ständigt, i egenskap av rörelse växer den och upplöses, befinner sig i ständig fluktuation, men försvinner aldrig. Den har utan avbrott existerat i Europa sedan 1840-talet, och dess mycket Proteus-artade egenskaper har gjort det möjligt för den att överleva där många av det mellanliggande århundradets mäktigare men mindre anpassningsbara rörelser fullständigt försvunnit.

- Anarkismen av George Woodcock.