Denna morgonen är grå och disig. Min hund står i fönstret och tittar ut på utsikten vi inte har. Jag tänker på allt som är oändligt men också det som tar slut, innanför mitt förstånd utanför sinnet.
Nu hoppade min hund ner för soffan, det betyder att det är dags att gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar