Önskar jag kunde göra något kreativt, men jag sitter fast. Jag hade tänkt gnälla lite, mest för min egen skull.

Jag har ingen som helst lust med att måla, det känns så långt borta just nu. Om jag greppar en pensel med lite färg sitter jag där handfallen och undrar vad detta ska vara bra för.
Jag vill fotografera, men då analogt, och framkalla själv. Framkallning råkar dock vara en konst jag inte behärskar än. Digitalt är tråkigt. Gnällgnällgnäll va.

Jag vill bort, precis som alla andra tonåringar som är missnöjda med sina situationer.

I en stuga eller en lägenhet högt över en enorm stad. Isolerat/isolerat. Ensam eller inte ensam är frågan. Ensam när jag själv får bestämma. Med dig när helst jag vill. Ett tåg forsande genom natten fram till en liten stad Hej Hej lång kram

vi går hem till dig, nervöst pirrigt skratt JAha vad gör man nu? (vill nog pussa dina förtjusande ögonlock) Jaha Jaha Mmmm ganska sent ärdet åh pusspusspussspusss

dennnnnnnnn där spännande känslan när två personer ligger invirade i varsitt täcke i samma säng men långt ifrån, mörkt överallt täckena lyser vita av gatlyktorna och det prasslar när någon av de två personerna vrider på sig,

lägger sig till rätta. oj så plötsligt ligger ansiktena jättenära och någon närmar sig nästan så det inte märks men så är läpparna precis en centimeter ifrån den andras läppar och ansiktena är röda av den pyttelilla ansträgningen som växer sig enorm och det känns som en underbar våg sköljer över en helt plöstligtär man påen hawaiistrand läpparna så torra lite blött mjukt rispigt och andas ut över mig sådär varmt

händerna får gärna smyga in in in under hålla ett lätt fast grepp om den ena personens midja andas lite orytmiskt öppna upp täckena och omsluta varandra med kroppens andetag

/phrida