Tycker det är fullständigt värdelöst att vara. Om det inte är spontant är det inte ok. Om jag är bland människor vill jag därifrån, om jag är ensam sprattlar mina ben i ren rastlöshet. Vill ha någon som tvingar sig på mig, den där personen som sitter bredvid mig vare sig jag vill det eller inte. Sen behöver jag dagar som flyter ihop, smäckra ciggaretter i alla dess former, en förbättring när det gäller Att Vara Nöjd, jag borde få åtminstone tusen kronor att målaoch fotografera för för att jag mår generöst genuint jakande bra av det. Jag borde ringa Sofia, så att vi kan kväva tid tillsammans. Men detta återkommande; jag vill bort från vad jag än gör. Olika känslortankarsvackorhöjder sekund till sekund minut för minut. Vill hålla mig stabil, stadig och inte svaja i detta tunna repet ; mitt medvetande.

/phrida