- en matta med smält stearin, tror du på gud? ja hur ska jag kunna veta det kan du väl inte begära av mig!!
- du kunde tänkt dig för iallafall. något sådant frågar man inte utan att veta om det kommer göra ont på tårna eller inte.
- här, smaka på det här;

så tog hon det sista som var kvar av vaniljkrämen och drog med lillfingret längsmed hennes läppar. som om inget av det dom gjort den kvällen aldrig hade hänt.

- Lyssna här. Tistlar sticks för att dom skyddar det sköra om dom inte hade haft stickor (blod sang blood) ja dåså skulle ju tistlarna bidra till utdödaväxterklubben.
- Så du säger att om jag inte haft kortkort hår/kjol...
- ..så..
-..LÅTMIGAVSLUTASJÄLV! Du draaaar i mig, jag är inte din jag är inte dinjagärintedinjagärintedin
- Fortsättningsvis ska jag se mig för. Trafiken dånar i bakgrunden och jag är där, jag körs över av Lanthandelns lastibil och pappas Toyota mosar mitt hjärnslem JAG KLADDAR NER KLUMSAR KLANTAR .
- Men detta stämmer inte. Paus i tagning, stopp och belägg. du är den stabila av oss, du har tryggheten i dig . jag är sinnesgalen, JAG är sinnesgalen. det är MIN roll . DU RÅNAR MIG LÅT MIG BESPARA MINA KARAKTÄRSDRAG SNÄÄÄÄÄÄÄÄÄLLLLLLLLLLAAAA,

grät hon.
Deras ben låg i en röra på dyr persisk matta, väggarna var vita och kala. Påminde om ett sjukhus/modernt hem. (se ironin). Natten eller nej, morgonvinden lät bröstvårtor styvna mesamma. Trohet var inte längre viktigt, smaker visade sig viktigare. Den trygga blev såsmåningom hysterisk och sinnesrubbad, det SMALL också hade hon förlorat fotfästet. för fittan glåmade ålade sig framför och hon kunde inte täppa till. Ljuden forsade ur henne hon sjöng SJÖNG de rysligaste nattvisor.
Den sinnesgalna såg i kors, kunde inte förstå vem var hon nu? När hennes rep var avklippta, känslan av att vara född på nytt förstärktes av
fostret som rann ur henne. Livets underkastelse gav henne ett val, en förmån. "Om du glömmer mig är du förevigt dömd."
Fanns inte mycket att göra, på med stövlar och snickarbyxor, UUUHT I SKOG'N OCH HUGG NER SPAD'N I JORD'N VETTJAH, gräv grav begrav förinta förfallförtala men vad
vadvad vad du än gör
våga inte ens nudda vid tanken att glömska är rättvisa.

- Krama saften ur mig. Slickaaaaaaa längs min kontur. Gör det nu
- Och sen och sen min gudinna?
- sschhhh......försiktigt nu jag är av porslin
- jag vet jag vet!!
- sluta inte mitt i din iver! fortsätt att dricka mig
- men din stabilitet är som en trädstam, och jag är endast ett löv i din stora rika famn. VAD är jag för DIG?
- tro mig, du..
-... ja?????
- dina darrningar, dina vibrationer. du är mitt högst belägna löv, jag har pratat med jorden och luften och bergen och havet och vad, VAD som än sker, min sköna, så lever du kvar. Smaka bara på mig, så lever du kvar.