Hemmadag. Hal dag och halleda!
Samma sjukkyssta läppar och samma tröja som föregående dag.
Jag rosslar hals och handlar 1 kg sejfilé i fiskståndet.
Lämnar bevis och njuter av jazzinspirerad musik.
Min mamma och jag brukar stå i hennes sovrumfönster och spana på våra grannar. Det är faktiskt skillnad när gamla surkärringar företar sig uppgiften att hålla ordning på sina grannar, än när två förhållandevis unga kvinnor kikar fram bakom en rödrandig gardin för att införskaffa lite vardagsglädje. Dagen till ära lekte den ensamstående pappan som bor under oss med sina två småflickor ute på gården. När han spanade upp mot vår balkong flög jag och mamma ner på golvet och skrattade generat. Och ja, det råkar vara så att denna pappan ser väldigt bra ut. Typ som majoriteten av våra grannar... synd bara att denna majoritet nu har blivit en minoritet och istället ersatts av musbefolkningen. På torsdag knackar förhoppningsvis Anticimex på vår dörr, och vem vet, kanske det är vår granne mittöver som tar hand om denna musinvasion! För ja, vi vet till och med vad våra kära närboende jobbar med...
Nu får ni inte tro att jag och min mor inte har något annat för oss. Vi råkar bara vara väldigt nyfikna till vår natur, och därför ter sig sådanahär efterforskningar vara totalt på sin plats.
Ajö, Frida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar