jag tänkte göra en liten sommarresumé, det känns passande en trist höstkväll som denna:

sommaren började med en resa till new york, med min bästa susanna. hon tog med mig på en sweet sixten, visade mig allt man bör ha sett om man stolt ska kunna säga "jag känner till det mesta om nyc" och tog med mig till en fest där vi sov ca 15 personer i ett litet rum. jag trivdes så fruktansvärt mycket, bland dessa öppna, för mig exotiska, amerikanska ungdomarna. minns att jag log rätt ut i mörkret, 02.00 a.m, där jag halvlåg i en fåtölj och lyssnade på fnittret och mumlet och smackandet.

när jag kom hem från amerikat började en jobbig/underbar tid. jag ville spendera den mesta av min tid i en annan stad hos en varg men det var väldigt svårt att på grepp om honom. jag var olycklig för jag gick omkring i ovisshet jämnt, men ändå har jag nog aldrig känt så starkt för en varg just då, på vårt egna vis, och jag tänker fortfarande på det men försöker låta bli då det fortfarande sticker till i mig när jag tänker att det aldrig blev något mer. något bevarat. vi bara blev inget alls.

så jag och jessica bestämde oss för att dra på skåneresa, och jistanes vad lyckat/roligt/flippat/befängt det blev. vi gjorde saker vi aldrig trodde vi skulle göra, och la alldeles för mycket pengar på alldeles för knasiga saker. vi besökte otroligt speciella människor och pratade engelska med vissa, festade stört mycket med vuxna människor och sov i en lada mitt ute i ingenstans. en annan natt sov vi i malmö hos en gatumusikant och där hände det ännu mer flippade saker.

ungefär här hade jag tappat bort mig själv. rejält. livet var en jakt och jag blev aldrig någonsin nöjd. stickandet och knipandet i hjärtat gjorde också sin del i att jag stängde av min karusell.

som tur är började jag jobba på caféet och där trivdes jag utomordentligt. en dag, efter ungefär 1½ veckas jobb, kom mamma inrusandes och var likblek i ansiktet och sa "frida, jag måste prata med dig.". hon sa att hon hade läst min dagbok som innehöll saker en mamma inte borde läsa. det som resterade av min sommar var jag mest bara hemma och hittade tillbaka till mig själv, grät förfärligt mycket och hade såna jävla skuldkänslor. men allt löste sig och man måste nog ha det förjävligt innan det blir bra igen.

(bild från skåneresan: i stort sett hela juli tänkte jag bara på mat, och förutom en mästerlig sockerkaka jag och jessica gjorde en natt då vi var stenborta, är detta ett bevis på mitt matsug. i sömnen hade jag skickat ett sms till jessica, det löd: "mm så gott med mat haha". vi skrattade sjukt mycket när vi kom på att jag skickat det i sömne.)