jag påminner mig själv gång på gång att jag är lycklig. kommer på mig själv med att må bra men min eländiga sida tar sig ut ändå. det är nog något som sitter i. som en överlevnadsinstinkt, fast helt onödig. jag tvingar mig själv att rabbla upp alla de bra sakerna och det gör jag gärna, men gräddet på moset saknas. det är alltid så. det blir alltid så förr eller senare.

(som hämtat ur en måbra-bok, en liten lista över saker som jag är tacksam över)

. jobbet på café verum

. inspirationen i mitt måleri

. mina föräldrar, bästa någonsin

. att jag tycker skolan är så himla rolig typ alltid

. mina vänner som är så olika varandra, vissa får mig att skratta tills tårarna rinner medans andra inspirerar mig så otroligt mycket

. all spänning jag känner inför framtiden!!!!!!

sådär, nu gillar väl iallafall mia törnblom mig